När livet tar en vändning...

Jag brukar vara väldigt positiv i denna bloggen och har hållit den lite från mitt privatliv och inte skrivit sådär jättemycket om mig och min familj. Nu tänker jag dock bli jätteprivat och lägga ut min oro och ensamhet här. Jag har en privat blogg men den är låst och läses inte av speciellt många alls och eftersom att jag knappt skrivit i den på månader så har nog de som faktiskt har tillgång till den glömt den för länge sen.

 

Jag skrev förra veckan att jag hade otroligt bra nyheter till denna veckan. Jag trodde det och har väl det fortfarande även om det nu hänger en tung slöja över de nyheterna som gör det svårt för mig att känna mig riktigt lycklig över dem. Jag som hoppats att kunna lägga ut bilden på min lilla bebis som låg där inne och sprattlade och hade sig med ett glädjetjut går nu ut med detta med ett lite tystare glädjetjut men massor av hopp att ni alla håller tummarna för oss!

 

Min dotter ska få ett syskon, eller nu vet jag inte längre. Jag var på SÖS med min mamma för göra ett så kallat KUB-test. Man tar ett blodprov någon vecka innan och gör ett ultraljud och sen räknar den ut vilken risk man har att få ett barn med trisomi 13,18 eller 21 (downs syndrom). Oftast får man ju superlåg risk för de första två vilka inte är förenliga med liv (barnet dör oftast under förlossning eller snart efter) och sen får man en lite högre risk för downs. Men min dotter Lily fick jag en risk på 1:2500 har jag för mig. Denna gången vart det annorlunda. Bebisen hade en väldigt bred nackspalt (det är vätska i nacken) vilket gjorde att min bebis har 50% risk att ha trisomi 13,18 eller 21. Om det visar sig att den är inte har något av dem så får man gå vidare och göra ett större ultraljud då den breda nackspalten även kan tyda på ett hjärtfel.

I torsdags åkte jag alltså in igen till SÖS där man tog ett prov från moderkakan (återigen var min underbara mamma med, jag vette sjutton hur jag skulle klara mig utan dig mamma!?) vilket var lite läskigt men kändes knappt och gick över på 3 sekunder sen var det vila i några dagar.

Det ovan skrevs i fredags men jag har avvaktat med att publicera detta tills nu.
Nedan text är skrivet idag.

 

 

Det har varit en lång helg då jag förberett mig på det värsta, försökt fokusera på min dotter och mitt arbete. Idag kom samtalet och inga kromosomförändringar hittades. Det har även gjort ett odlat prov men som jag förstod det på läkaren är det ytterst sällan som det visar något annat än snabbsvaret så jag känner mig både trött och lättad även om det är väldigt svårt att ta till mig allt detta.
Nu väntar även extra ultraljud samt ett speciellt ultraljud av en barnkardiolog som kommer att titta på bebisens hjärta.
Så håll tummarna så hårt ni bara kan för att även hjärtat ska se fint ut!

 

Stor kram till er alla!

PS. Ville givetvis också gå ut med detta så ni vet att det kommer bli svårt att ta några större fotograferingar i från Juli och framåt :)

 

Bild på mig och det finaste (och mest envisa) jag har <3

 
Vår lilla bebis förra veckan!

 

Håller alla tummar jag kan,och tror på det bästa,att allt är bra.En jättestor Kram Kicki

Jag är så himla lättad och tror nog att detta ska få ett bra slut !!! Det måste det få !
Grattis och det vet du, jag håller alla tummar!
Kram
Luiza

<3

Åh wow Lisa-Marie! Måste först och främst säga stort Grattis! Så underbart med en liten en. Men usch så jobbiga nyheter, förstår att det varit mycket upp och ner. Jag håller alla tummar jag kan för att det ska gå bra och att barnet är friskt!
Mysigt med en liten bebis igen!

Usch vad jobbigt det måste ha varit :/ men om jag fattade rätt så verkar det vara okej nu, eller? Känner verkligen med dig/er, för jag är själv gravid i v.17 nu (med mitt första barn) och snart är det dags för ultraljud och jag är SÅ otroligt nervös för vad de kommer att se... usch :/ tänk om något är fel? Det är ju en stor rädsla man bär på, hela tiden. Nåt KUB test ska jag inte göra, är inte i den åldern att de tycker att man behöver göra det. Men jag håller verkligen tummarna för att allt går bra för dig och den lilla/lille där inne! Kram!

Jag hoppas innerligt att bebisen i din mage är/blir helt frisk - men om den inte blir det är jag övertygad om att den får ett underbart liv i alla fall med er, överöst med er kärlek! <3

Av hela mitt hjärta önskar och tror jag att det kommer att gå bra. Många kramar Lisa-Marie!

Hej Lisa!

Stort grattis, jag hade inte en aning om att det var en
liten bebis på G. Så fantastiskt<3

Du ska se att allt kommer att gå bra, du har ju två fantastiska familjemedlemmar idag och tillsammans kan man klara underverk!!

Återigen stort stort grattis från oss!
Så glad för er skull!

Många kramar Emma ( och Ebba)

Hej!
Vet inte om du använder denna blogg längre. Men jag gör ett försök ändå. Igår var jag på kub och mätte nackspalt 3.7mm och är i vecka 12. Blodprovet togs också igår och nu är väntan hemsk! Är så oroligt. Bm förklarade att den var väldigt bredd och det är ökad risk men måste invänta blodprovet.. Även extra ultraljud ska jag på. Nu till min fråga. Vad hade du för mått på nacken och hur gick det sen?
Min förra graviditeten slutade i avbrytande i vecka 22 pga avvikelser på rul. Vill inte genom gå samma hemska 'sak igen:-(
Tacksam för svar.

Hej!
Vet inte om du använder denna blogg längre. Men jag gör ett försök ändå. Igår var jag på kub och mätte nackspalt 3.7mm och är i vecka 12. Blodprovet togs också igår och nu är väntan hemsk! Är så oroligt. Bm förklarade att den var väldigt bredd och det är ökad risk men måste invänta blodprovet.. Även extra ultraljud ska jag på. Nu till min fråga. Vad hade du för mått på nacken och hur gick det sen?
Min förra graviditeten slutade i avbrytande i vecka 22 pga avvikelser på rul. Vill inte genom gå samma hemska 'sak igen:-(
Tacksam för svar.

Hej Lisa-Marie,
Först vill jag säga Tack för att du delar med dig. Jag har googlat runt med knappa resultat sen 3 veckor tillabaka då vi fick veta att vår bebis har en nackspalt på 4,8 mm. När allt bara rasar och ingen information ges från läkarna så är man plötsligt ensammast och minst i världen.

Efter ett MKP förra veckan så fick vi i fredags veta att vi kan utesluta trisomi 13, 18 och 21. Lättnad men samtidigt orolig inför vad som skulle kunna komma. Nästa provsvar kommer på fredag och med det ett UL. Sen blir det nog som du själv beskrev. Ett särskult RUL för att utesluta hjärtfel.
Jag är så orolig för det stora, lilla där inne.. Men hoppet är det sista som lämnar oss och ni fick en fullt välmående son så jag ger varken upp gravidappen, fosfortabletter eller hjärntabletter!!
Kram